Albreeht
Qvistgaard föddes i Rögle mölla, Vällinge socken, Malmöhus
län, den 28 september 1839 och var son till från Danmark
inflyttade inspektoren och kvarnbyggaren Jörgen
Qvistgaard och hans maka Jeannette
Linderström.Albreeht Q. erhöll privat undervisning intill 16 års ålder i hemmet samt av präster och andra lärara.
(Det var tradition i släkten ända fram till början av 1900-talet att barnen skulle ha privat undervisning intill 16-18-årsaldern).
Det har uppgivits att A. Q. år 1856 deltagit i jordbruksarbete på Alnaryds gård i Blekinge och att han för vidare utbildning gått till sjöss, tjänstgjort som jungman på sjöfart i Östersjön och Medelhavet under befäl av kapten Carl Holm i Ronneby. Under medelhavsresan leds skeppsbrot med svåra umbäranden.
År 1857 blev han antagen till elev vid Kungl. Skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona. Efter genomgången kurs därstädes oeh 28 manaders praktik å K. Skeppsvarvet avlade han år 1863 skeppsbyggmästare- oeh skeppsmätare-examina. Under fyra perioder tjänstgjorde han som brännvinskontrollör i Blekinge. Ar 1863 kom han till Statens Järnvägsbyggnader, södra stambanan, som elev, resp. ritare och nivellör. Påföljande år blev han avdelningsingenjör vid Jönköping och därefter vid Svartå å nordvästra stambanan.
Efter att ar 1865 ha genomgått 7 månaders s.k. prövningskurs vid Kungl. Svea Artilleriregemente avlade han samme år examen för inträde vid Kungl. Krigshögskolan å Marieberg och år 1867 hade han genomgått lärokursen därstädes. År 1868 hade han anställning vid fabriksaktiebolaget Tengelin & C :o mekaniska verkstad i Stockholm.
I september 1869 avlade han efter kompletteringsstudier slutexamen (civilingenjörskursen) vid Kungl. Krigshögskolan (Högre Artilleriläroverket å Marieberg, H.A.L.). Betygshandlingen är bland andra undertecknad av sedemera Oscar II i egenskap av inspektor för läroverket. (Senare antagen benämning civilingenjör för högskoleutbildning torde ha sin upprinnelse av att vid Marieberg utbildades såväl civila som militära ingenjörer). Efter nämnda examen atersställdes han vid Statens järnvägsbyggnader 1869 vid såväl Nordvästra som Östra stambanan. Under åren l872-1877 var han stationsingenjör vid Karlshamn-Vislanda, Lund-Trelleborg och Vislanda-Bolmens järnvägsbyggnader 1878 och 1884 arbetschef vid hamnbyggnaderna i Karlshamn.
Som adjutant åt ehefen för södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet 1877-1900 utförde han undersökningar, inspektioner, avsyningar m.m. rörande landsvägar, järnvägar, broar, harnnar, sjöregleringar m. fl. uppdrag.
Som konsulterande ingenjör utförde han många uppdrag inom väg- och vattenbyggnadsbranehen för statens räkning, på det allmännas, enskildas eller eget initiativ, såsom besiktning och värdering av Västkustbanans inlösen till staten, järnvägs- oeh vägundersökningar, hamnbyggnaderna för Hanö 1901-1903 och Grankullaviken 1907, vattenkraftsanläggningar. Han fungerade dessutom som sakkunnig vid häradssyn för vattenrättsmål och sjöregleringar m.m. På eget initiativ och egen kostnad utarbetade han ett detaljerat förslag till tunnel under Öresund. I januari 1909 vid 70 års ålder var han färdig med ett teknisk prineipförslag, som framla des i Järnbanebladet, häfte 6 . Tillsammans med hans danske nästan jämnarige anförvant, lantinspektören och ingenjören Heinrieh Orth i Köpenhamn utarbetades betänkande, ritningar och kostnadsförslag såväl år 1912 som 1914. I och med att fasta förbindelser med kontinenten över Stora och Lilla Bält kan realiseras torde också den djärva tanken om Öresundsförbindelsen omsider förverkligas. En kunglig kommite arbetar f.n. med denna frågas utredning.